Monthly Archives: oktober, 2012

Motsatser

Inom filosofin rör vi oss ofta med extrema alternativ som svar på de flesta frågor. Detta kallas ibland att vi jobbar med dikotomier – vilket betyder motsatser eller motpoler.

Anledningen till detta är inte att vi vill tvinga alla att välja en extrem åsikt och sedan renlärigt hålla sig till den. I själva verket är varje människas tänkande en medelväg mellan de yttersta polerna. Vi blandar olika åsikter istället för att dricka dem rent, så att säga.

Att vi sätter namn på just ytterligheterna är däremot ett bra hjälpmedel när vi skall analysera vårt tänkande och förklara det för någon annan. Det låter mig säga att i en viss fråga håller jag mig till teori A, medan i ett annat fall lutar jag mer åt teori B. Det är ett snabbt sätt att ange receptet för min personliga blandning.

Empirism

Vår uppfattning av yttervärlden är i och för sig oklar och bristfällig, men är det verkligen världens fel? Världen är ju mycket större än oss och har funnits mycket längre. Är det inte rimligare att tro att det är begränsningarna i våra sinnesorgan och vår tankeförmåga som gör att olika missuppfattningar sker? Så resonerar en empirist.

För empiristen är det tydligt att vi inte har någon kunskap i vårt medvetande från födseln. Hur skulle den ha kommit dit? Förnuftet börjar tomt som en oskriven tavla. Det är sinnesupplevelser som ger oss kunskap. Vi samlar genom sådan erfarenhet information om enskilda, konkreta, ting och händelser och baserat på detta skapar vi mer allmänna och abstrakta begrepp. Om de abstrakta begreppen på något sätt hade kommit inifrån medvetandet självt, som rationalister hävdar, hur hade de då kunnat vara relevanta för yttervärldens förhållanden, hur hade vi kunnat koppla dem till de konkreta tingen?

Det empiristiska argumentet är att även om jag kan tvivla på varifrån mina upplevelser kommer, så kan jag inte tvivla på att jag har de upplevelser jag har. Dessa sinnesdata, som de ibland kallas, är det enda jag kan använda för att skapa mig en världsbild. Om jag gör det skickligt nog kommer denna världsbild att hjälpa mig genom livet.

Empirismens svaghet är att upplevelser är privata. Ingen annan har just mina upplevelser, vilket gör att min världsbild riskerar att bli subjektiv. Framför allt så vilar empirismen på en serie antaganden som själva inte kan bevisas på empirisk väg, såsom att det finns en yttervärld och andra medvetanden. Det kanske viktigaste obevisade antagandet är detta: jag vill att min erfarenhet skall kunna vägleda mig genom framtiden, vilket bara fungerar om framtiden på väsentliga sätt liknar det förflutna – men erfarenhet kan naturligtvis bara gälla det som redan har hänt, så den likheten kan jag aldrig ha empirisk kunskap om.

Rationalism

Kunskap om yttervärlden är som sagt osäker. Men det finns en skillnad mellan olika typer av kunskap. Å ena sidan har vi den typen som baseras på information som verkar komma från yttervärlden själv – information som vidarebefordras till oss genom våra sinnesupplevelser. Sådan information har väldigt lätt för att bli förvanskad på olika sätt, så den kan vi inte lita på. Å andra sidan finns en typ av kunskap som verkar uppstå direkt i medvetandet utan att vi behöver luta oss mot sinnesupplevelser. Rent förnuftigt tänkande kan ge oss säker kunskap, säger filosofer som är rationalister.

Matematiken och den euklidiska geometrin har länge varit paradexemplen på sådan ren kunskap. Man kan bli övertygad om att deras axiom och bevis är sanna bara genom att tänka på dem. De är inte beroende av tillfälliga förhållanden i yttervärlden, de är alltid sanna i alla tider och på alla platser och för alla människor. Att det sedan inte går att exempelvis dra en perfekt rak linje i världen tyder väl snarast på att det är världen som har brister. Ett sådant resonemang ligger bland annat bakom Platons teori om idévärlden: om de perfekta geometriska formerna inte går att hitta i sinnevärlden måste de finnas någon annan stans, i en egen värld, och om man jämför de två världarna framstår sinnevärlden som den sämre kopian. Men man måste inte köpa en sådan metafysik för att vara rationalist, man måste bara anse att idéer i medvetandet är lättare att hantera än sinnesdata från yttervärlden.

Rationalismen får vissa konsekvenser. En av de mest slående är nog tanken på medfödda idéer, det vill säga medfödd kunskap. Om medvetandets idéer skall behålla sin status som bättre än sinnesupplevelser, får de naturligtvis inte vara byggda på sådana upplevelser. Med andra ord kan inte idéerna vara beroende av någon erfarenhet. Var kan de då komma ifrån? Svaret kan bara bli att de har funnits där hela tiden, att vi föds med idéerna redan på plats. Detta låter förstås märkligt. Nyfödda barn verkar ju inte ha så värst mycket kunskaper, eller hur? Rationalister kan besvara detta på några olika sätt. Platon säger att i idévärlden vet vi allting, men när vi föds glömmer vi det och tillbringar livet med att försöka minnas. En mindre extrem variant är att vi inte har komplexa teorier från födseln utan bara enkla grundbegrepp – om till exempel former och färger – som vi sedan får pussla ihop till mer avancerade tankar. Att spädbarn inte gör detta direkt beror helt enkelt på att kroppen inte är färdigutvecklad ännu. En rationalist kan också se det som stöd för sin teori att barn faktiskt lär sig förbluffande snabbt: hur skulle det vara möjligt om de inte hade något att utgå från?