Redan Aristoteles konstaterade att människan är ett socialt djur. Vi bildar grupper som en naturlig del av vilka vi är. När dessa grupper blir tillräckligt stora kallar vi dem ”samhällen”. När ett samhälle blir organiserat på ett bestämt vis kallar vi det en ”stat”.

Filosofen som funderar över den här situationen undrar hur dessa gruppbildningar går till. Vad är det som får oss att samlas på detta vis? Hur hålls gruppen ihop? Och naturligtvis: är samhällena vi lever i bra som de är, eller finns det något sätt att förbättra dem?

Samhällsfilosofi kan utgå från flera andra grenar av filosofin. Det är vanligt att börja med en viss etik som grundplåt, men man kan också börja med en verklighetsuppfattning eller en strävan efter vetenskaplighet. Många filosofer har försökt tänka historiskt kring hur de tidigaste samhällena har bildats – tanken är att man på så sätt kan komma åt våra mest naturliga instinkter i den här frågan. Problemet är bara att det inte finns någon information bevarad om hur det faktiskt gick till, så det bästa vi kan göra är att konstruera tankeexperiment kring hur det skulle kunnat gå till.

Man kan om man vill göra en skillnad mellan samhällsfilosofi och politisk filosofi. Den senare blir i så fall begränsad till frågor om staten: hur den kan bildas, vilket styrelseskick den skall ha, vilka dess uppgifter är, hur dess relationer med andra stater ser ut. Men för det mesta kommer jag att behandla allt som en helhet eftersom svaret på de politiska frågorna oftast beror på vad man har för uppfattning om samhället i botten.

Naturtillståndet

Samhällskontraktet

Staten